Vargsjöns Ikita "Kita".

Född: 2004.08.15 Avliden:2015.02.27

Uppfl. lydnadskl 2

Korad

Min älskade gumma och bästa vän.

Du kom till mig som liten parvel på 8 veckor.

Jag hade inte tävlat med någon hund förutbara varit på utställning.                                      
                            

Men bestämde mig för att försöka komma upp på tävlingsbanan med dig.

Vi tränade och tränade och tränade tillslut så var vi redo för tävling båda två.

När vi var och tävlade lydnadsklass 1 i Luleå på brukshundsklubben så blev du uppflyttad.

Vi stod och väntade på prisutdelningen.

När dom ropade upp ditt namn så tänkte jag men dumskalle gå fram då någon gång,

jag trodde det var någon annan dom ropade upp först.

Vi fortsatte att träna för tävling men till slut så såg jag att du inte tyckte det var roligt längre,

och då slutade vi tävla. Det var inte roligt när du gjorde momenten för att du var tvungen inte för att du tyckte det var roligt.

Sen tillbringade vi tiden med promenader, springa vid fyrhjulingen träna lydnad någon gång då och då.

Simning i bassängen hos Paula i Råneå.

Det var du helgalen i. Du blev helvild varje gång vi kom dit, annars var du alltid lugn som en filbunke i alla lägen.

Du var med mig överallt. Det bästa du viste var att följa till jobbet.

Antagligen för att många kliade i dig och gav dig godsaker där.

Var det påväg att hända mig något så försvarade du och attackerade direkt.

Du hade med andra ord gått i döden för mig, fastän du verkade vara så lugn, snäll och mesig.

Denver kom in i vår familj.

Det tyckte du var jätteskoj till en början.

Vara ute med han busa och sätta han på plats.

Men till slut så ville du inte vara ensam med han ute.

Troligen för att du inte orkade trycka ihop han mer när du inte orkad busa mera.

Men jag gick ut med er så du fick busa en stund när du inte ville mera så gick vi in.

Jag och Bolle var med dig och Denver till Gammelstads djursjukhus.

Du hade ett sår på kinden och Denver hade andra åkommor.

När veterinären konstantrat att det var fukteksem du hade.

Så ba jag hon känna genom dig ordetligt så vi fick göra en hälsokoll.

Och jag hade själv känt knölar i juvret men ville ha det konstanterat av veterinären.

Hon sa att du hade juvercanser som jag själv misstänkt ett bra tag.

Och att det fördet mesta var elakartade canser tumörer i juvren.

Jag hade kunnat ta prov på knölarna och operera bort canser knölarna du hade.

Men du hade gett mig så enormt mycket och ställt upp på mig i alla lägen under dom 10½ år som jag fick ha dig.

Så jag valde att det inte skulle skäras och opereras i dig.

Den uppskattningen tyckte jag att jag kune visa dig. Så mycket som jag fått av dig lilla gumman.

När Bolle var på rally en helg så kände jag och klämde på en av knölarna, och benet som den satt mot vek sig.

Då bestämde jag att du skulle få somna in  och inte behöva plågas och få mer ont än vad du hade.

Tiden beställdes till den 27 februari en Fredag så jag skulle slippa jobba dagen efter.

På morronen den 27 feb när jag kom ner och såg dig så sprutade det ur ögonen.

Herregud tänkte jag hur skall jag klara av det här.

Till saken hör att jag åkte på dunder förkylning och är fortfarande förkyld.

Det var bara att överdosera med panodil så att febern gick ner litegrann, så att jag skulle orka följa dig sista resan till Gammelstad.

Tur att Bolle också var hemma och var sjuk, men han var piggare än mig så han orkade köra bilen.

Den värsta och tyngsta resan jag gjort är när vi for med dig.

Men allt gick så bra och smärtfritt för dig där, och jag viste att du inte skulle behöva få mer ont än vad du hade eller pågas mera. Och det var huudsaken.

Det värsta var när vi skulle gå ut och lämna dig där, det höll jag inte på att klara av.

Men nu är det gjort och du slipper plågas mera min lilla gumma.

Kommer aldrig någonsin att glömma dig du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Ha det bra min lilla gumma.

Nu slipper du ha ont mera.